Man blir så smart om nätterna. Eller nej, juste. Inte smart, bara efterklok eller något i den stilen. Börjar ångra saker och ting och ibland, ibland, tycker man till och med synd om sig själv, trots att det var man själv som tog besluten. Beslut om att ta tillbaka en person trots att den sårat en på alla sätt och vis. Att göra en anmälan. Att sluta träna, när man trots allt var fucking asgrym. Att man försöker göra sig till lags för människor som egentligen bara är piss och vill en illa. Att man vill bort från något som är så fruktansvärt galet bra. Att man inte inser när man är som lyckligast.